Denna sida är under uppbyggnad.

Europeiskt ostron (Ostrea edulis.)

Upp till 15 cm i diameter. Skalform variabel, men med rundad omkrets och vanligen något högre än bred. Skalhalvor olika med det undre, vänstra skalet kupat och det övre, högra skalet platt. Båda skalhalvorna är oregelbundet uppbyggda av bladlika skivor, tydligast på det undre skalet.

Märlkräfta (Haploops tubicola)

Haploops tubicola är en upp till centimeter lång märlkräfta som lever i platta lerrör på mjukbottnar. Ofta i samhällen tillsammans med Haploops tenuis. Huvudet har närmast kvadratisk form med två lika långa hårbeklädda antenner. Arten skiljs främst från mycket snarlika H. tenuis på formen hos led 3 på antenn 1 och formen hos 7:e pereopoderna (gångbenen). Färgen på djuret är vit till transparent, tarmen kan ha en violett ton. Ögonen är signalröda. Åldern kan uppgå till 3 år.

Ribbat sadelostron (Pododesmus patelliformis)

Hårdbotten, 1-30 m.

Amerikansk, Rundad och Mindre Knivmussla (Ensis leei, Ensis siliqua, Phaxas pellucidus)

Am - Sandbottnar, 0.5–20 m

Ormstjärna (Amphiurua sp.)

En vanlig art som har mycket långa och böjliga armar samt en skiva som är helt klädd med släta plåtar.
Skivan är upp till 12 mm i diameter och täckt av släta plåtar på både över- och undersidan. Översidans plåtar är något större i mitten än närmare skivans kanter.

Färgen är gråbrun till rödbrun på översidan och gråvit på undersidan. Skivan är nästan femkantig med svaga inbuktningar vid armarnas infästningar förutom de för släktet typiska inbuktningarna mellan armarna. Radialsköldarna är tydliga. De har rundade kanter, är längre än breda och oftast tydligt åtskilda. Armarna är långa (upp till 10 cm) samt mycket smala och böjliga. Koniska och korta armtaggar sitter i grupper om 4-6 på varje armsegment. De två innersta paren slangfötter sitter i munnen, och det finns två fotpapiller per ambulakralpor längsmed hela armarna. Ett par infradentalpapiller sitter på käkspetsen, och på vardera sidan av käkarna finns munpapiller som är tydligt skilda från infradentalpapillerna.
Fjällig trådormstjärna Amphiura chiajei liknar strävbukig trådormstjärna Acrocnida brachiata men skiljs från denna genom att den har fler fotpapiller, färre armtaggar per segment och saknar små knölar på skivan. Fjällig trådormstjärna lever på 20-200 meters djup (regionalt betydligt djupare). Den lever nedgrävd i mjukt sediment med några armar ovanför sedimentet. Födopartiklar transporteras med hjälp av armarna ned till munnen, som hos vuxna exemplar finns 4-6 cm under sedimentytan. Arten kan bilda täta samhällen med upp till 700 individer per kvadratmeter.

Hjärt- /Venusmussla (Veneridae)

3 - 5 cm.
Cirka 50 arter, varav vanlig hjärtmussla (C. edule) är den vanligaste på svensk marknad.
Snabbgrävare som kan gräva ner sig i sanden på bara några få minuter. Lever på grunda sandbottnar, helst på tidvattenstränder, där de gräver sig ner i sediment. De kan överleva en månad i en frusen sandbotten.

Vit Pepparmussla (A. alba)
1.5 - 2.5 cm.
Lever främst på nergrävd i sandiga eller leriga bottnar på djup upp till 30 meters djup, men den kan leva djupare och förekomma på över 100 meters djup.  Musslan livnär sig antingen som filtrerare eller depositionsätare, mycket beroende på vilken bottentyp den lever på. 2.5 cm (1 in) long but a more usual size is 1.5 centimetres

Östersjömussla (L. balthica)

2 - 2.5 cm stor.
Lever främst på nergrävd i sandiga eller leriga bottnar på djup upp till 30 meters djup, men den kan leva djupare och förekomma på över 100 meters djup.  Musslan livnär sig antingen som filtrerare eller depositionsätare, mycket beroende på vilken bottentyp den lever på. Musslor som lever på sandiga bottnar livnär sig främst som filtrerare medan musslor som lever på leriga bottnar oftare är depositionsätare. Musslan använder i det senare fallet sifonen för att plocka upp små partiklar av dött organiskt material från bottnen. På dessa partiklar finns många bakterier och det är dessa bakterier som musslan livnär sig på. Musslan är i sin tur viktig föda för många fiskar.